VANLIGA FRÅGOR OM SELAR OCH VAGNAR
"En liten guide om utrustning"
  
Här har jag samlat några vanliga frågor som nybörjaren kanske har när han eller hon står i begrepp att köpa sele eller vagn till sin häst.

Körning med häst och vagn är roligt, men det är också förenat med vissa risker. Konsekvenserna kan bli otäcka om olyckan skulle vara framme och säkerhetstänkandet måste alltid sättas främst. En viktig del i detta är givetvis att utrustningen håller och passar både för hästen och ändamålet och att kusken har de kunskaper som krävs.

När det gäller selar har jag bara tagit med de vanligaste modellerna, som passar bäst till våra vagnar och då det finns en mängd av olika sorters vagnar berör jag här endast de vagnstyper vi tillverkar.


VILKEN SELE ÄR BÄST?
Vilken typ av sele man ska välja, beror dels på vilken sorts vagn man har tänkt köra med och dels på hur hästens kroppsbyggnad ser ut. Viss betydelse har ju också hur mycket pengar man är beredd att lägga ut på en sele och personlig smak.
 Men generellt kan man säga att till rockarder och giggar är den optimala selen en bröstsele  med lös brösta och hög skackelinfästning. Man får då en absolut rak draglinje och hästen kan svänga obehindrat då skacklarna kommer upp en bit. Det går även att använda en loksele att köra rockard med, men då får man acceptera den lägre skackelinfästningen som blir, eller ordna ett högre skackelfäste på lokselen.
 Till en flakvagn passar en loksele för det mesta  bäst.


HUR VET JAG VILKEN SORTS SELE SOM PASSAR MIN HÄST?
Om hästen har lågt ansatt hals (halsen börjar i princip vid bogspetsen), kan det vara svårt att få en bröstsele att passa bra. Till dessa hästar passar en loksele eller den lite ovanligare (och dyrare) collerselen vanligtvis bättre. Det är dock mycket viktigt på en collersele att collret passar hästen väl, eftersom några justeringsmöjligheter inte finns på detta, som det gör på en loksele. En brösta med som är svängd och utskuren framtill med plats för luftstrupen, kan också fungera.


VAD BÖR JAG TÄNKA PÅ VID SELKÖP?
Selen ska vara robust med väl tilltagna remmar och spännen i de delar som är utsatta för påfrestningar. Hålen bör vara gjorda så att remmen enkelt kan fästas i ett spänne. Tråden i sömmarna ska vara kraftig, sitta åt ordentligt och inte vara bruten någonstans. Stygnen ska vara regelbundna och sitta tätt. Om man köper en begagnad sele är det extra viktigt att kontrollera att lädret är friskt och sömmar och spännen är hela. Däckeln och bossorna ska vara välstoppade. Oavsett vilken typ av sele man väljer bör den ha både bukgjord och däckelgjord.


VAD SKA JAG TÄNKA PÅ NÄR DET GÄLLER BRÖSTSELE?
Med en bröstsele överförs kraften från bringan när hästen drar. En bra bröstsele har brösta, däckel och baksele var för sig och hög skackelinfästning.

Bröstan bör vara ca 8-10 cm bred. Är den för smal, fördelas trycket på för liten yta och är den för bred, kan den trycka på bogspetsarna. Bröstans överkant ska vara välrundad och mjuk. Bröstan bör vara fodrad med mjukt läder eller annat material som inte skaver eller irriterar. Lagom höjd på bröstan är två fingrar över bogspetsen när hästen drar. Vanligtvis sjunker bröstan något när hästen arbetar. Ju högre en brösta kan placeras utan att påverka luftstrupen, desto större bogfrihet får hästen.
 Nackremmen delar sig i två remmar för att hålla bröstan på plats i rätt läge. Den ska vara bred och fodrad. Tömöglorna ska sitta så att tömmen löper så rakt som möjligt.

Däckeln ska ha en stomme som ger frihet åt manken och ryggraden så att den inte klämmer ryggradens muskelfästen. Det här är särskilt viktigt om vagnen är enaxlad.
 Det finns olika typer av däcklar, t.ex. giggdäckel eller selettdäckel och vagnsdäckel. En gigg eller selettdäckel använder man till enaxlade vagnar. På dessa kan remmen som skackelöglorna sitter i röra sig och följa med i skacklarnas rörelse om man kör där det lutar mycket. En vagnsdäckel har fasta skackelhållare och passar bra för fyrhjliga vagnar som har skacklar som är individuellt fästa vid vagnen. Det gör då att skacklarna hålls kvar i samma höjd.
 Bukgjorden bör vara minst 5 cm bred för att fördela trycket. Armbågarna ska inte kunna komma i kontakt med gjordens spännen. Den yttre remmen som håller skacklarna på plats skall vara så åtdragen att skacklarna ligger stadigt, men inte så hårt att de dras samman, eller att alla skackelrörelser överförs till hästen. Den får heller inte spännas för löst, då den kan nypa hästen i armbågarna.
 Ryggremmen får inte spännas så hårt att däckeln dras bakåt, men ej heller så lite att svanskappan hänger löst under svansroten. En handsbredd ska få plats mellan ryggremmen och korset.

Bakselen (eller hindertyget), är en viktig del ur säkerhetssynpunkt. Det hjälper hästen att hålla emot vagnen i nerförsbackar. Lagom höjd är en handsbredd nedanför bärbensknölarna, där rör sig hästens ben som minst. Den ska sitta så spänd att man får in en handsbredd  i mellan när hästen är i dragläge eller står stilla på plan mark.

Den enklare typen av bröstsele där bröstan sitter ihop med bukgjordens ring, tillåter inte hästen att dra på ett optimalt sätt och är inte att rekommendera. Den saknar ofta både däckelgjord, draglinor, baksele och främre tömringar men säljs ändå som komplett. Drar hästen utan draglinor och svängel med denna typ av sele kan den bli bränd över bogarna eftersom den då drar direkt i fasta skacklar som hindrar selen från att följa bogrörelserna. P.g.a. den låga skackelinfästningen kan hästen också få svårt att svänga då den kan få skackeln i sidan.
 

BRÖSTSELE Till en sådan här rockard passar en bröstsele med hög skackelinfästning bra. (Det är Line, e.Cheen Femtio 207 u. Fellina 3106 som drar denna Drive Out rockard).

 
VAD SKA JAG TÄNKA PÅ NÄR DET GÄLLER LOKSELE?
Med lokselen drar hästen med lokorna som är gjorda av trä och ligger tätt intill halsen mot bogbladet. Kraften överförs från hästens bogar.
 Lokselar finns i olika utföranden och modeller. Det finns dels en lite grövre och tyngre modell med bågdäckel, som främst är avsedd för jord eller skogsbrukarbete och en lättare modell med läderdäckel och smäckrare lokträn.

Stoppningen som sitter på insidan av lokorna och ligger an mot lokstaden på hästen heter bossor. Bossorna finns i olika typer, t.ex. ringbossa som har formen av en oval ring som inte är fästad vid lokorna utan kan tas av hästen separat. Det kan vara bra om bossorna har blivit mycket svettiga eller blöta. De kan då lätt lossas och tas in för torkning. Helbossa och halvbossa är två andra varianter.

Man passar till lokorna med hjälp av remmarna som håller ihop lokträna i nacken och bringan. Lokorna ska följa bogarna men inte klämma. De får heller inte vara för löst spända. När selen sitter bra ska man med något besvär kunna föra in handen mellan bossan och lokstaden. Det ska finnas svanskappa och/eller allra helst även baksele till lokselen. Skacklarna fäster man i dragringen med hjälp av seltungor och selstickor eller skackelremmar. Bakselen fästs antingen i dragringen på selen eller i öglor på skacklarna.
 

LOKSELE Loksele med bågdäckel och baksele. (Denna sele tillhör Torps Gusten 197).

 
VILKEN VAGN PASSAR MIG?
En tvåhjulig vagn passar bäst för en häst och/eller kusk som är under utbildning. Risken att man välter är mindre än med en fyrhjuling.
 En fyrhjulig vagn kan dock vara mer komfortabel, eftersom hästen inte utsätts för någon tyngd från skacklarna och för kusken eftersom inga rörelser från hästen överförs via skacklarna.  Säkerheten bör dock komma i första hand och som första vagn bör man välja en robust tvåhjuling. (I vissa sammanhang benämns enaxlade vagnar för kärror, men här använder jag ordet vagn även för dessa).
 En rockard är en bra vagn även för den som har kommit lite längre och den kan även användas till tävling i lätta klasser. Vagnen bör ha en hög kuskbock så att kusken har god överblick. Vidare skall den vara anpassad till hästens storlek och en enaxlad vagn skall vara välavvägd. Ca 5-10 kg vikt i skacklarna är lagom. Vagnen ska inte vara så lätt i skacklarna att den ”lättar” när man sitter i den.
 Om man väljer en rockard med bilhjul eller ekrade luftgummihjul är mest en fråga om tycke och smak. Båda varianterna är mycket tåliga. De passar bra om man också vill köra lite på skogsvägar eller i terräng. Vill man ha en ännu elegantare vagn kan man välja en gigg.
En fjädrad vagn är alltid bekvämare att åka i än en ofjädrad, men för den lilla ponnyn som man kanske bara kör med ibland, fungerar det för det mesta bra att köra även ofjädrat. Man ska dock se upp med vagnar som har för klena hjul. De kan lätt bli skeva, vika sig eller få punktering. Rör och övrigt material, måste vara dimensionerat för att tåla påfrestningarna som blir.
 En flakvagn passar lika bra för utflykter med familjen som för att utföra småsysslor hemikring; kanske hämta hö, köra ut vatten till sommarhagen, eller varför inte en sväng till affären?! För den som kör brukskörning är flakvagnen ett naturligt val.
 

 
VARFÖR SKA MAN ANVÄNDA SVÄNGEL OCH DRAGLINOR?
Svängel och draglinor hjälper till att göra det behagligare för hästen att dra och dessutom blir det även bekvämare för de som åker med i vagnen. Själva svängeln är oftast av trä eller järn och vanligen mellan 65-90 cm lång. Den är fäst i vagnens framkant t.ex. mellan skacklarna med en bult eller krok så att den kan röra sig i takt med hästens rörelser. Draglinorna är fästa i svängeln antingen genom att man slår dem runt svängelns ändar eller också i krokar eller schackel som man sätter i svängeln.  Vilket man gör beror på vilken sorts draglinor man har och även på svängelns utförande. Draglinornas främre ändar sitter antingen, som på en bröstsele, fast direkt i bröstan, eller som på en loksele, i dragringen.
 
Att köra utan svängel och draglinor är inte att rekommendera då det hindrar hästens rörelser. Hästen kan då inte utnyttja sin kraft på bästa sätt. Selen kan bara röra sig så mycket som seltungorna eller skackelremmarna tillåter i skackelöglorna på vagnen och hindrar då hästens bogrörelser. Vagnen har också lättare för att börja slå i sidled eftersom när hästen rör sig utan draglinor så rör den en del på skacklarna för varje steg den tar och denna rörelse överförs även till vagnen.
 När svängeln och draglinorna är lagom spända ska svängeln pendla i takt med hästens rörelser och om man känner på skackeln när hästen drar ska den vila lätt i skackelhållaren utan att hästen drar i den alls. Skacklarnas uppgift är att hjälpa till att svänga vagnen och hålla emot den i nedförsbackar så att den inte åker på hästen. Dra ska hästen göra i draglinorna.